MR = Medicinsk rådgivare
DF = Den försäkrade

MR är rådgivare – ej beslutsfattare – för allmän eller privat försäkring.
MR ska aldrig frångå principen om människors lika värde.
MR ska handla i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och upprätthålla och utveckla sin kompetens.
MR ska utföra sitt arbete med omdöme och kunskap och förhålla sig professionellt i sitt samarbete med andra, som medverkar i den medicinska bedömningen.
För MR gäller samma tystnadsplikt och sekretess, samt omsorg vid hantering av dokument, som inom sjukvården.
MR ska respektera DF:s rätt till information och motivering av bedömningen.
MR skall, då så är motiverat, föreslå bedömning av annan medicinsk rådgivare.
MR ska i sina bedömningar ej ta hänsyn till uppdragsgivare eller ovidkommande omständigheter kring DF.
MR:s ekonomiska ersättning skall vara oberoende av bedömningens utfall.
MR ska eftersträva att utan dröjsmål göra sin medicinska bedömning.
MR får inte låta sig påverkas av hot eller otillbörliga påtryckningar.
När MR misstänker jäv ska MR avsäga sig bedömningen.

Den försäkrade innefattar också person som söker försäkring, eller som omfattas av annans försäkring.

Så tillkom riktlinjerna

De etiska riktlinjerna initierades egentligen av Yvonne Sjögren före år 2000 då hon arbetade på Trygg Hansa. Hon framförde till styrelsen för Försäkringsläkarföreningen att det kanske skulle vara bra om sakkunnigläkarna – som medicinska rådgivarna då kallades – skulle ha egna etiska regler liksom övriga anställda på t.ex. Trygg Hansa hade.

Åren gick och idén tyckte vi i styrelsen var bra, men ingen kände sig särskilt kunnig på området och saken fick bero. Så kom mediadrevet under 2001/2002 och vi deltog i debatten som främst kritiserade sakkunnigläkarna för

att de inte träffade och undersökte de försäkrade.
att de egentligen inte utövade läkaryrket som sakkunnigläkare – bota och lindra var inte sakkunnigläkarnas huvuduppgift.
att de var bolagens handgångna män/kvinnor – ej opartiska.
att de inte hade någon tillsynsmyndighet.

Efter diskussioner inom föreningen ändrade vi sakkunnigläkare till medicinsk rådgivare som vi ansåg på ett bättre sätt beskrev vår roll. Vi lyckades också få Finansinspektionen att ändra ”sakkunnigläkare” till ”medicinska rådgivare” i sin januarirapport 2003.

Vi deklarerade öppet att vi inte hade något emot en tillsynsmyndighet och att vi genom att inte träffa den försäkrade kunde göra en mer objektiv bedömning särskilt när det gällde sambandsfrågorna.

Det kändes nu mer angeläget än någonsin att vi själva hade etiska riktlinjer och Försäkringsläkareföreningen ordnade i samarbete med FMS ett ”Etikseminarium” den 21 mars 2002 i AFA:s lokaler. Deltagare var Lotta Westerhäll, Kerstin Hagenfeldt, Inger Asker Laurén, Jacomina Beertema, Bo Mikaelsson, Einar Perman och undertecknad som moderator.

En arbetsgrupp organiserades och Inger Asker Laurén, Bo Mikaelsson och undertecknad utarbetade efter samråd med externa ”granskare” de etiska riktlinjer som sedan antogs av de tre föreningarna enligt följande:
2003-04-03 Försäkringsläkarföreningens årsmöte.
2004-03-11 Försäkringsmedicinska Sällskapets årsmöte
2004-04-26 Svensk Försäkringsmedicinsk Förenings årsmöte

Stockholm 2006-03-31
Pelle Netz
f.d. ordförande i Försäkringsläkarföreningen