HISTORIK
Bakgrunden till riktlinjerna
Initiativet till egna etiska regler för medicinska rådgivare togs av Yvonne Sjögren före år 2000. Frågan blev särskilt aktuell under den offentliga diskussionen 2001–2002 om de dåvarande sakkunnigläkarnas roll, oberoende och ansvar.
Försäkringsläkarföreningen arrangerade därför tillsammans med Försäkringsmedicinska Sällskapet ett etikseminarium den 21 mars 2002. En arbetsgrupp utarbetade därefter riktlinjerna i samråd med externa granskare.
Riktlinjerna antogs av Försäkringsläkarföreningen 2003 och av Försäkringsmedicinska Sällskapet samt Svensk Försäkringsmedicinsk Förening 2004. Den utförligare historiken skrevs av Pelle Netz, tidigare ordförande i Försäkringsläkarföreningen.
Riktlinjerna
Riktlinjerna tydliggör den medicinska rådgivarens professionella ansvar, oberoende och förhållande till den försäkrade.
- Den medicinska rådgivaren är rådgivare och inte beslutsfattare.
- Alla människors lika värde ska respekteras.
- Bedömningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet samt aktuell kompetens.
- Arbetet kräver gott omdöme, kunskap och professionellt samarbete.
- Sekretess och dokumenthantering ska motsvara de krav som gäller inom hälso- och sjukvården.
- Den försäkrades rätt till information och motivering ska respekteras.
- En annan rådgivare bör föreslås när det är motiverat.
- Bedömningen får inte påverkas av uppdragsgivaren eller ovidkommande omständigheter.
- Ersättningen ska vara oberoende av bedömningens utfall.
- Bedömningen ska göras inom rimlig tid.
- Rådgivaren får inte påverkas av hot eller otillbörliga påtryckningar.
- Rådgivaren ska avstå från uppdrag vid jäv eller annan intressekonflikt.